Ernst Johan Mether-Borgström
2.8.1917 Helsingfors – 28.6.1996 Esbo
Sju teser om konst av Ernst Mether-Borgström
De Sju teserna utgivna i samband med utställningen på Galerie Artek år 1977 uttrycker det väsentliga i Ernst Mether-Borgströms uppfattning om konst och den kreativa processen.
1. Konstens omorientering i detta sekels början syftade till att avlägsna oväsentliga komponenter, slagg som blivit barlast. Bildkonst kom med nya initiativ, en ny vinkling av synsättet tvärs genom alla samhällets funktioner.
2. Vi har svikit pioniärerna, missföstått och underskattat dem. Vi har återfallit i oreda och kaos. Våra åtgärder har varit otillräckliga. Följden har blivit vantrivsel och planlöshet, ångest ofh otrygghet, brist på andling jordmån och en bitter kritik av konsten som beskylles för atta ha svikit samhället.
3. Detta är ett missförstånd och kritiken är oberättigad. Man väntar sig fel saker av konsten, man har kommit in genom fel dörr. Konsten arbetar indirekt, den påverkar källan. Konsten har fått uppbära ovett på grund av felaktiga tillämpningar, oriktiga tolkningar, billiga lösningar. Korruption har gnagnat köttet av benen på de ursprungliga avsikterna.
4. Vi får lov att börja om från början. Bildkonsten bör för det första vara medveten om sina gränser och sin uppgift, skydda sin identitet. Den har sin egen «nisch» att leva av i den intellektuella ekologin.
5. Vi behöver inte bocka oss åt höger och vänster, göra oss till för teater, litteratur och film, inte heller politik, vetenskap och teknologi m.m. Vi har vårt eget fält att bearbeta, ett fält som inga andra former av aktivitet förmår täcka. Det är ingen idé att olika verksamhetsfält överlappar varandra.
6. Vi bör känna vår begränsning, inte låta oss integreras av element som är främmande för vår specifika sektor. Vårt medium är färgen och formen och vad vi med deras tillhjälp kan uttrycka, icke ordet, icke teknologin, icke sensationsmakeri eller show, icke ytlig dekoration, for att ta några exempel ur den rika flora av missgrepp, som konsten gjort sig skyldig till.
7. Bildkonsten arbetar med abstrakta värden och dess form avspelgar detta. Den är att uppfatta som et utformare av andliga värden, som psykets terapi, som koordinerar av psykets reaktioner på förändringar i omvärlden. Konsten manar oss att uppodla våra sinnen till full kapacitet och inte som nu försumma dem till förmån för vetandet, minnet, den perfekta hjärnan. Hjärnan är inget sinnesorgan, den är ett kontrollorgan för synkronisering av psyke ocn fysik. Vi fungerar inte som fullödiga individer i kraft av alla sinnens samspel och fullt utvecklande kapacitet utan som robotar, slavar under ett bihang, ett kontrollorgan. Hjärnan som borde varit tjänare har blivit herre. Dess terror och missbruk av sin makt är fruktansvärd. Följdfenomenen av detta missförhållande – krig, tortyr, våld, den självdestruktion som hotar mänskligheten, rår vi inte på. Källan till allt gott och ont – psyket, är det arbetsfält där konsten har sin uppgift. Och denna uppgift är reningen, förädlingen, bearbetningen av djuret människan till sina möjligheters periferi. Jag nedvärderar alltså inte prestarionerna men styrningen är på villovägar.